Resan har börjat.

Vi är i Sydostasien!

Vi är så tacksamma över att vara här som familj, det är en dröm som går i uppfyllelse för oss!

Vi har varit här i ungefär en vecka nu, det känns som att tiden har flugit iväg.

Först och främst är vi så glada att vi klarade resan hit, 30+ timmar med en ett och ett halvt åring… Gud ske lov!

Så vad har vi gjort hittills? (Förutom att övervinna jetlag?!)

Vi bor hos vänner här, och det betyder att vi har förmånen att bombardera dem med frågor… Så vi har försökt lära oss så mycket vi kan om landet vi befinner oss i. Vi vill förstå hur människorna här är, vi vill förstå det andliga klimatet och utmaningarna såväl som möjligheterna.

De senaste dagarna har vi rest från huvudstaden där våra vänner bor till en stad i norr. Det var kul att se ännu mer och under vår tid där hade vi förmånen att besöka en "keramikby".

(Om du inte vet det, så älskar vi att göra keramik och i England gör vi keramik genom en studio som vår kyrka driver, och det är ett fantastiskt sätt att få kontakt med människor.)

Så det var så roligt att kunna se hur de gör keramik här och drömma om hur vi kanske kan använda keramik för att nå människor en dag.

En av utmaningarna vi har mött är språket. Våra vänner kan en del av det lokala språket, men de lär sig fortfarande. Vi kan inget av det... och engelska talas inte av många. Så vi måste förlita oss mycket på vad andra utlänningar säger om landet och människorna här, och har inte kunnat höra mycket av lokalbefolkningens synpunkter.

Det har dock funnits några som vi har fått prata med, jag har försökt förstå hur människorna här är. En kristen kille jag pratade med kom från en animistisk bakgrund, och idag pratade vi med ett par tjejer som kom från några avlägsna byar, och fick höra några av deras berättelser om att hitta Jesus, att leva i samhällen som är avlägsna och ofta farliga att vara kristen i.

Det har inte varit lätt att få kontakt, det verkar som att folk är rädda för att säga "fel" svar och tvekar att säga vad de verkligen tycker eller känner.

Jag hoppas kunna träffa fler människor som är ännu mer öppna för att prata om tro och övertygelser, men jag måste berätta mer om hur det går senare.

Vi har sett hur vardagslivet fungerar här och utmaningarna och glädjen med att vara här som arbetare/missionärer. Våra vänner arbetar på en kristen skola som har ett kafé. Vi har fått vara med dem där och uppleva deras arbete på nära håll och alla möjligheter som kan finnas tillgängliga för arbetare/missionärer som vill starta ett företag i den här delen av världen.

För tillfället är vi tacksamma för att vara trygga och friska, tacksamma för all god mat, tacksamma för möjligheten att vara här, få kontakt med människor och söka Guds hjärta för den här platsen.

Vår bön är att Gud ska ge oss ett ännu större hjärta för folket i denna nation och folket i Sydostasien.

Välsignelser från, Jonas, Beth och Ezra